Vet inte längre...

Varför är jag besviken??? Vill inte vara det..
 Men jag har nog hela tiden trott att du kunde bättre, att du var något mer än så.. Men nu vet jag inte längre..
Vet inte hela sanningen i och för sig, men det kan ju inte vara helt fel...
Det tror jag ändå inte på...
Kan inte sluta tycka synd om dig fast jag vet att det är helt fel, och du bara har dig själv att skylla....
Det ända jag vet är att jag måste lägga detta bakom mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0