Zero...

En gång i mitt liv så trodde jag att det var vi resten av livet, att jag inte kunde klara leva utan dig..
Nu är jag bara likgiltig när det kommer till dig.. Du betyder inget för mig mer..
Men dina handlingar hatar jag och kommer aldrig kunna förlåta, det som är värst är att du inte fattar vad du håller på med.. Det finns inget du inte är kapabel till.. Det skrämmer mig.. Och jag tycker synd om dom vars liv du trampar in i.. Dom kan ju omöjligt veta vad du är för en och vad dom ger sig in på.. Du borde bära en skylt där du varnar för dig själv..
Men den som är mest olycklig i slutändan är bara du själv..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0